"Kingsburyskräcken", del 2

Senare samma kväll tog vi oss till Lesters Taverna. Det var ett litet inrökt ställe. Lampornas sken lyckades inte riktigt hålla hålla mörkret borta, och de få gäster som fanns där trängdes runt dessa ljuskällor. Michael och jag lyckades få ett bord nära bardisken och Laura gick för att beställa lite öl.
"Hej. Ursäkta! Öh!" En man med en stor mustach vände sig långsamt mot henne och inväntade att hon skulle beställa. "Tre öl tack. Tack så mycket. Behåll växeln. Förresten, du råkar inte känna till en viss Frank... eh... Dolezal?" Mannen rynkade på ögonbrynen, han tänkte.
"Jodå, visst känner jag till Frank. Det gör jag. Och vad jag vet skulle det mycket väl kunna vara han som är mördaren också för den delen. Alla vet ju att han är lite speciell." Det verkade som om han pratade för sig själv. Och han ryckte till när en lång man kom fram till bardisken.
"Nej, inte är väl Frank mördaren, inte. Han må vara galen, och en förbannad fyllebult också. Men han mördar inte folk. Inte Frank."
Och i den stilen fortsatte samtalet. Vi satt tysta och lyssnade medan vi drack vår öl, och när ölen var slut och samtalet inte hade utvecklats ytterligare tackade vi för oss, frågade var Franks lägenhet fanns och gick därifrån.

Vi gick upp för den smutsiga trappan och knackade på Franks dörr. Det enda som mötte oss var tystnad. Vi knackade åter en gång, men ingenting hördes inifrån lägenheten. Laura tittade sig snabbt omkring och gick därefter fram till låset. Efter bara några sekunder klickade det till och vi kunde gå in. Laura visste vad hon sysslade med. I lägenheten luktade det sprit och instängt. Det fanns inte mycket möbler, och det lilla som fanns var illa tilltygat. Gammal mat stod fortfarande framme på bordet.
"Herre gud vad här luktar" sade jag, och höll för näsan. "Är det någon här eller?"
Michael skakade på huvudet och vi började smått söka genom lägenheten. Efter bara några minuter ropade Laura tyst att hon hade hittat något. Hon stod vid fönstret med en hopvikt tidning i handen.
"Jag tror det är något vitt pulver i den" sade hon och rynkade på näsan. "Kokain." Hon tittade ner i det lilla hålrummet som fanns i fönsterbrädet och tog upp tre foton. Hennes panna rynkades när hon tittade på dem och hon gav dem till Michael. Jag tittade över hans axel, och det jag såg gjorde mig aningen illamående.