"Kingburyskräcken", del 1

Det var fredag den 12 augusti. Vi hade valt ett bord en bit bort från fönstret då solen på eftermiddagen hade en fantastisk förmåga att blända. Jag hade en kaffekopp framför mig och satt med mina två vänner Laura Winchester och Michael Windfield. Jag hade tagit en stund ledigt från skrivandet av den senaste boken jag arbetade på och varken Laura eller Michael hade något särskilt projekt på gång då heller. Det var inte särskilt mycket folk på cafét, och det var inga problem att se att det var sheriff Martin L. O'Donnell som kom in genom dörren strax därpå. Han såg sig omkring och sken upp när han fick syn på oss. Med raska steg kom han mot oss utan att se sig om, han lutade sig fram över bordet mot Laura.
"Jag skulle vilja prata med dig på mitt kontor senare", han tittade på Michael och mig innan han fortsatte. "Ja, och de här två får gärna följa med de också. Tror ni att ni kan komma förbi lite senare i kväll?"
"Ja visst, det borde väl inte vara några problem" svarade Laura och vi andra nickade.
"Underbart! Nu ska jag ha någonting att äta. Om ni ursäktar mig."

Lite senare på kvällen gick vi i samlad tropp till O'Donnells kontor. När vi kom dit satt han med öppen dörr och kollade igenom papper efter papper som han systematiskt vände. Vi knackade lätt på dörren för att få hans uppmärksamhet och han vinkade in oss.
"Vad bra att ni kunde komma. Vi har ett litet problem på halsen."
Jag tittade mig omkring. Kontoret var spartanskt inrett. Framför hans skrivbord stod tre stolar framställa. Laura och Michael satte sig medan jag höll mig lite mer i bakgrunden, begrundade rummets enda tavla.
"Som ni kanske har hört om har det skett en del mord i Cleveland det senaste. Ja, såklart ni har hört om det, det är ju svårt att missa." Han tog fram en mapp och gav Laura. "Här finns lite information som helst inte ska cirkulera. "En menande blick. O'Donnell berättade för oss om hur morden började för tre år sedan, 1935, och hur Eliot Ness inom polisen fick fallet tilldelat sig för att sedan hålla all information om det för sig själv. Än så länge fanns det 10 mordoffer som med säkerhet vad skördade av "Slaktaren", men det kunde finnas uppemot 16, 17 stycken sammanlagt. Endast tre av dessa tio var identifierade.
"Jag vill att ni ska påbörja en egen utredning om det hela, då Ness inte gör någon nytta. Alla tre identifierade offer kände samma man; Frank Dolezal. Och samtliga dessa fyra brukade hänga på krogen Lesters Taverna. Ni kan ju utgå därifrån och se om det finns någon information." Han tittar på oss en i taget innan han fortsätter. "Både ni och jag vet att detta måste få ett slut, men med Ness som ansvarig kommer det inte ske. Jag hoppas ni kan lyckas bättre än honom. Jag kommer skicka med er en sheriffbricka. Men vifta inte med den hur som helst, det kan få folk att inte vilja prata, istället för att hjälpa er. Om ni behöver mig lär jag finnas tillgänglig här. Lycka till."